Möt Philip Kahm – ett uppskattat ansikte på Ljung & Sjöberg, både bland kunder och kollegor. I rollen som chefshandledare har han fram till idag fått vägleda långt över tusen chefer och HR-ansvariga när de känt oro för sina medarbetare.
En oro Philip känner väl igen, en oro han har en sällsynt förståelse för. År 2003 tog hans eget liv en ny vändning, efter år kantade av alkohol, droger, brutna löften och lögner. Nu hjälper han arbetsgivare med anställda som kämpar med exakt samma problem han själv haft. Tio år som handledare – vilka är stunderna han sent kommer glömma? Och vad är budskapet han bär med sig till varje chef?
Hur kom det sig att du började på Ljung & Sjöberg?
Jag ska villigt erkänna att jag hade andra karriärplaner än att arbeta på Ljung & Sjöberg (L&S) men det kom sig att jag kände en läkare som arbetade på L&S och han föreslog att jag skulle följa med Martin Sjöberg när han höll en chefsutbildning. Jag var bekant med Martin sedan tidigare och hade stor respekt för honom så jag tackade ja. Efter utbildningen stod det helt klart för mig att L&S var ett företag utöver det vanliga och såväl min karriär som mitt liv tog en ny vändning. Jag minns än idag vilken ögonöppnare den utbildningen var – både för mig och för de chefer som deltog.
En dråplig situation?
Någorlunda junior i min roll som Kundansvarig följde jag med Martin Sjöberg på ett kundmöte för att lyssna in och lära mig yrket. Vi träffade en mycket trevlig HR-partner och en något mer formell inköpare på ett potentiellt kundföretag. Syftet var att berätta om vår arbetsmodell i hopp om att landa ett samarbete framåt. Martin börjar intensivt beskriva vår metodik och svårigheterna med att möta personer med beroendesjukdomen. HR-partnern lyssnade aktivt och nickade bekräftande, medan inköparen hade en betydligt mer sval inställning till Martins storm av ord. Martin, i ren frustration över att inte nå fram till inköparen, blev mer och mer kraftfull och engagerad i sitt anförande medan jag själv blev mer och mer nervös över den långa monologen. Samtidigt började Martin ett yvigt gestikulerande och flyttade sig närmre och närmre konferensbordet för att förstärka sitt budskap.
Plötsligt ser jag hur Martin lutar sig så pass långt fram på stolen att han halkar av den och trillar rätt ned under bordet. I en blandning av chock och panik möter HR-partnerns och inköparens blickar varandra samtidigt som Martin tittar upp under bordet, högröd i ansiktet, utbristande: ”oj, vilka hala stolar ni har här!”.
Trots detta lyckades vi senare hitta formen för ett lyckat samarbete med kunden. Inköparen hörde dock aldrig av sig till Martin igen utan korrespondensen skedde istället genom mig.
Något du är särskilt stolt över?
De stunder när jag verkligen känner att mitt arbete gör en så konkret skillnad. Som när jag lyckas förbereda en chef inför ett samtal med sin medarbetare och chefen efteråt ringer tillbaka och tryggt kan berätta hur hen hade kunskap och verktyg för att möta alla de invändningar och utmaningar som dök upp. Känslan av så påtaglig lättnad och tacksamhet hos chefen – den ger mig kraft att fortsätta kämpa för att stå emot den här sjukdomen som vi arbetar med.
En historia som berört dig?
Som småbarnsförälder blir det extra verkligt för mig när det finns barn som riskerar att fara illa. Jag minns tydligt en kvinna som ringde in till oss med en oro för sin mans alkoholkonsumtion och framför allt det sätt som det påverkade deras gemensamma barn och henne. Efter en stunds resonerade kom vi fram till att hon bäst kunde hjälpa sin man och sina barn genom att börja med sig själv – precis som när man inför ett flyg blir uppmanad att vid nödsituation alltid först ta på sig syrgasmasken själv, innan man hjälper någon annan. Kvinnan fick komma i kontakt med vår anhörigterapeut och genast i nästa steg gå in i vårt anhörigprogram. Jag minns än idag så tydligt den resa hon gjorde: det var en både nedbruten och uppgiven kvinna som klev in hos oss, med barn som levde i en mycket otrygg hemmiljö. Några månader senare möter jag henne i vår korridor och blir tagen: det är en helt ny människa – stark, full av energi och livslust. Hon berättar om vilken skillnad det är hemma och hur hennes barn mår så mycket bättre och känner en helt annan trygghet. Ett möte jag sent kommer glömma!
Budskap du vill förmedla?
Vikten av att våga agera direkt då du känner oro för en medarbetare. Jag har varit med om det otaliga gånger när en chef ringer in till oss, inte sällan på uppmaning från HR, med en diffus känsla av oro kring sin medarbetare. Ofta inleder chefen med att säga att hen egentligen inte tror att det är något problem med medarbetaren men efter samtal på 10–20 minuter har vi kunnat konstatera en problematik så omfattande att vi ser anledning att initiera en kartläggning per omgående.
Utmaningen med beroendeproblem är att det arbetsgivaren ser – i form av till exempel ett avvikande beteende på arbetsplatsen – bara är toppen på isberget. Det, i kombination med stigmatiseringen kring den här problematiken, gör att många väntar alltför länge med att agera. På så sätt förlängs lidandet – inte bara för den enskilda individen, utan likaså för alla runtomkring: kollegor, familj och vänner.
Redaktör och granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig
Är du som chef eller HR orolig för en medarbetare? Eller är du orolig för egen del?