Tankar från en spelklient som precis har startat sin behandling

Gör du ett medvetet val att spela eller är ”autopiloten” inkopplad?
I början intalade jag mig själv att jag ska spela för att långsiktigt finansiera spelet. Då har jag varit motiverad och själv sagt att jag vet om riskerna och jag är beredd att ta dem. Men nu i efterhand förstår jag att min förmåga att kontrollera dessa impulser är osannolikt.

Jag tänker för mig själv att jag måste göra detta för att ens ha en chans att komma tillbaka från förlusterna och ger det ett nytt försök gång på gång, ”det finns en chans, det vänder nu”. När jag väl sätter igång och spelar är det auto. Kopplar bort allt, vill vara för mig själv och inte bli störd. Förstår ej hur mycket det är som jag egentligen spelar för. 10 tusen per hand. Speldjävulen är i mig.

Vad är det som triggar dig att spela?
Mestadels tankar om att jag ska vinna tillbaka förluster. Jag känner att jag tvingas lösa det ekonomiska på ett eller annat sätt och närmast till hands är mobilen och nätkasinot. Blandade känslor av oro och hopp får mig att spela. Känner jag mig rastlöst kommer tankarna om ”att det är enkelt att vinna tillbaka.”

Speciellt när jag inte har något att göra som stimulerar mig så kommer speldjävulen och knackar på dörren. Eftersom jag inte har något att göra så öppnar jag vänligt dörren och lämnas kvar tomhänt och förvirrad.

Vad leder spelandet till?
Spelandet har lett till personlig kollaps. Mitt psyke har tappat fattningen. Ett strömavbrott som lett till kortslutning och orsakat signalfel på flera olika nivåer. Spelandet har orsakat många negativa konsekvenser. Hela min ekonomi är total nerkörd i botten där jag är överskuldsatt hos många olika långivare och har ett hopplöst/meningslöst förhållningssätt till det mesta som tidigare gjort mig glad.

Ekonomiska konsekvenser?
Skulderna uppgår till ca 1.8 miljoner SEK där jag är personligt skyldig min familj 1 200 000 SEK och flera banker ca 600 000. Vet ej hur jag ska hantera detta. Känner mig så otroligt dum och pinsam när jag tänker på vad jag gjort. Vill göra rätt för mig och betala men förstår att det inte kommer att gå. Kommunens budget och skuldrådgivning är inkopplad och jag ska ha möte med en handläggare. Tills dess ska jag samla ihop alla mina skulder och kravbrev för att ta itu med min ekonomiska situation. Medveten om att skuldsanering finns men har inga högre förväntningar att den ska gå igenom. Har ingen aning om vad som händer därefter.

Negativa känslor?
Blir ständigt påmind om hur dum jag är och hur det kunde gå till. Känner mig värdelös och tankar på ”OM, DU BARA HADE SLUTAT SPELA TAGIT DIN VINST.. etc. dyker upp stup i kvarten. Nedstämt hela tiden, ingen motivation till något. Detta går ut över relationer, jobb och familj. Självkänsla och förtroende i botten då man inte kan förse hemmet med mat eller andra resurskrävande ting. Deprimerad.. känns som om jag är fast i ett fängelse och även om jag blir släppt från detta fängelse så finns det inget utanför en tomhet fylld med ångestattacker. Det är vad spelet har lett till. Livet känns inte värt att leva när man spelat bort så pass mycket, många säger mig ”det är bara pengar.” Det klara jag mig utan, men det är skammen och skulden som tär på mig mest. Vill bli bestraffad för vad jag har orsakat min familj och vänner, förtjänar inget annat.

Hur mår du efteråt?
Vet inte hur många nätter jag gråtit mig till sömns pga mitt spelande. Man intalar sig själv att aldrig göra det igen men fortsätter på samma stig hela tiden, med hopp att hitta guldberget som inte finns. Jag är insatt på anti-deppresiv behandling och mår väsentligt bättre än förut där jag ständigt hade ångestattacker och suicidtankar.

I dessa tunga och laddade situation rotar sig mitt medvetande till mina djupaste och klaraste tanker som ligger djupt nedbäddat någonstans i hjärtat. Det plockar fram bilder och tankar om vad som egentligen spelar roll i detta liv och min familj dyker alltid upp. Bilden av min mors leende stänger snabbt tankar om självmord och lättar en del på trycket. Samtidigt som det känns bättre för stunden vet jag att det kommer bli ett helvete framför med allt. Det är en utmaning och något som jag måste ta mig igenom för att inte göra det ännu värre för de människor jag håller mig kär.

Redaktör och granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig