Drogtester utan individuell misstanke kan upplevas som ett intrång i den personliga integriteten. Men också misstankebaserade tester väcker en fråga om rättvisa: Vem väcker misstanke – och varför?
I SvD argumenterar Fackförbundet ST för att generella, slumpmässiga drogtester går för långt och kan skada tilliten mellan arbetsgivare och medarbetare. Det är en viktig invändning. Drogtester berör den personliga integriteten, och arbetsgivaren behöver kunna förklara varför testning används. ST efterfrågar också ett starkare systematiskt förebyggande arbete. Det instämmer vi i.
Frågan har också nyligen debatterats i Sveriges Radio, med anledning av Arbetsgivarverkets förslag om drogtester för statsanställda. Den debatten gäller statens möjligheter att testa.
Även misstankebaserade tester väcker frågor om rättvisa. Vem lägger chefen märke till? Vilka förändringar uppfattas som oroande – och vilka förklaras bort? Bedömningar kan påverkas av relationer, erfarenheter och föreställningar om hur ett problem brukar se ut. Två personer kan agera på liknande sätt men bli bemötta olika.
Ett slumpmässigt urval kan skapa mer likvärdiga förutsättningar och minska risken för att enskilda medarbetare pekas ut på subjektiva grunder. Slumpen gör däremot inte ett test motiverat i sig. Arbetsgivaren behöver kunna förklara vilket behov testet ska möta och hur omfattningen har bestämts.
Slumpmässiga tester handlar inte nödvändigtvis om att leta efter personer med ett etablerat beroende. Personer med ett beroende fångas ofta upp på andra sätt, genom närvarande chefer som agerar på oro. Slumptester kan i stället fånga upp personer i riskzon som använder illegala substanser eller narkotikaklassade läkemedel utanför ordination – innan användningen hinner leda till större problem för individen eller arbetsmiljön.
Systematiskt drogförebyggande arbete och slumpmässiga tester utesluter inte varandra. Det drogförebyggande arbetet ska självklart vara en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, med tydliga rutiner, tidiga insatser, samverkan och tillgång till stöd.
Genomtänkta slumpmässiga tester kan vara ytterligare en förebyggande åtgärd. För den som inte har utvecklat ett beroende kan vetskapen om att kontroller förekommer påverka ett konkret val att avstå från droger. Det är också en möjlig hälsoeffekt.
En viktig fråga är vilka delar av organisationen som omfattas. Om tester görs bland lagerpersonal men inte bland kontorsanställda behöver arbetsgivaren kunna förklara varför. Risker finns inte bara där ett misstag kan orsaka en olycka. Vissa roller innebär ansvar för ekonomi, tillgång till känslig information eller behörigheter i viktiga system. Det betyder inte att alla roller innebär samma risk eller behöver hanteras likadant. Men hela organisationen behöver finnas med i bedömningen.
På Ljung & Sjöberg rekommenderar vi att slumpmässiga tester, när de används, fördelas över hela organisationen – inte bara vissa yrkesgrupper. Det betyder inte att alla testas. Medarbetare i olika delar av verksamheten kan ingå i urvalet enligt tydliga principer. Då minskar risken att urvalet styrs av enskilda chefers subjektiva bedömningar eller invanda föreställningar om var risk finns.
I ett panelsamtal vi modererade nyligen blev en sak tydlig: mänskliga risker berör hela organisationen. Det väcker också frågan: Vilket företag vill vi vara när en medarbetare blir sårbar och kollegorna påverkas?
Arbetet ska inte bygga på rädsla eller angiveri, utan på psykologisk trygghet i hela organisationen. Medarbetare ska veta hur de kan agera och vart de kan vända sig när de blir oroliga för en kollega, en chef eller sin egen situation. Chefer behöver veta hur de tar emot oron, för samtalet vidare och kopplar in rätt stöd. Ansvaret ska inte lämnas åt enskilda kollegor. Att uppmärksamma att en medarbetare kan behöva hjälp ska kunna vara en handling av omtanke.
En tydlig policy och handlingsplan behöver beskriva hur testerna går till, hur provsvar bedöms och hanteras och vilket stöd som kan bli aktuellt. Med ett öppet och rättvist upplägg behöver testning inte signalera att alla medarbetare betraktas som potentiella missbrukare. Hur arbetsgivaren agerar påverkar om insatsen uppfattas som förebyggande och stödjande, eller som enbart kontroll.
Den som vill värna både verksamheten och människorna i den behöver kunna svara på två frågor: Vilka risker har vi valt att se? Och kan vi förklara varför våra kontroller omfattar vissa medarbetare men inte andra? Frågorna behöver ställas oavsett om medarbetarna är statsanställda eller inte.
Läs också: Drogtester vid nyanställning – frågan är större än ett ja eller nej
