Vad är beroende?

De flesta av oss har förmodligen en instinktiv uppfattning om vad det innebär att ha ett alkohol- eller drogberoende. Många har också en inre stereotyp bild av vem eller hur en beroende person är. Att det handlar om utslagna personer utan jobb, familj och många gånger bostad. Personer som lever på parkbänkar eller i trappuppgångar och vars yttre är märkt av år av missbruk. Även om ekonomisk och social utsatthet kan drabba de som fastnat i ett beroende så är det långt ifrån en regel att ett beroende “syns” utåt på det sättet. I själva verket är beroende en av vår tids vanligaste sjukdomar som drabbar alla, oavsett social och ekonomisk status. Att vara välvårdad och framgångsrik utgör ingen immunitet mot beroendeproblem. Snarare beskriver många hur deras förmåga att upprätthålla en fasad utåt och dölja sitt alkohol- eller drogbruk för omgivningen, utvecklas i takt med beroendet.

Människan bakom beroendets fasad

Det finns väldigt lite att vinna på att hålla fast vid en så pass snäv bild av hur ett beroende kan se ut. För den vars beroende inte syns utåt finns risken att både personen själv och dennes omgivning förminskar de problem som finns när de inte stämmer överens med den stereotypa bilden – “jag är ju inte sån”.  En annan risk är att vi som medmänniskor glömmer bort att en människa aldrig ÄR sitt beroende och att det alltid finns en person med styrkor och ambitioner där bakom, oavsett vad som syns utåt.

Alkohol påverkar hela kroppen – både insidan och utsidan

Lite mer än var tionde vuxen i Sverige har ett pågående riskbruk eller beroende av alkohol. Under de senaste tio åren har konsumtionen ökat hos både män och kvinnor. Alkohol når kroppens alla organ och påverkar i stort sett hela kroppen, både insidan och utsidan. Det finns över 60 sjukdomar som har ett samband med hög alkoholkonsumtion enligt WHO, Världshälsoorganisationen. Alkoholrelaterade skador och sjukdomar drabbar inte bara de som utvecklat ett beroende. Även de som dricker måttligt är i riskzonen. Mellan 5000 och 7000 svenskar dör varje år på grund av sjukdomar eller skador som har samband med alkohol. Beroendesjukdomarna – dit räknas förutom alkohol- och droger även spelberoende – kostar det svenska samhället 13,7 miljarder kronor per år.

Den egna viljan räcker inte till

Ett riskbruk innebär en att man har en konsumtion som medför en ökad risk för att råka ut för psykisk eller kroppslig skada till följd av alkoholen, jämfört med de som inte dricker alls eller betydligt mindre. Vid ett riskbruk föreligger inte heller ett kemiskt beroende av alkohol.

Vid ett beroende är det inte bara fråga om en ökad risk, utan konsekvenserna av alkoholen blir allvarliga för både individen själv och omgivningen runt omkring. Relationer och arbete påverkas negativt och det är vanligt att man utsätter sig för stora risker. Den egna viljan räcker inte längre för att styra hur mycket man dricker. Vid ett beroende sker en tillvänjning av alkoholen, vilket innebär att den som är beroende kommer att uppleva ett allt starkare sug och får svårt att klara sig utan.

Det handlar i grunden om samma tillstånd. Alkoholen (eller drogerna) har successivt fått en allt större del i livet och lett till stort lidande – du har förlorat kontrollen över ditt intag.

Ärftliga riskfaktorer och kidnappad hjärna

Det finns olika förklaringar till varför vi människor har en sårbarhet för att utveckla ett skadligt bruk av alkohol och droger. Man vet att det finns starka ärftliga riskfaktorer, precis som för många andra sjukdomar. Det är viktigt att påpeka att det som kan “gå i arv” är just en sårbarhet, som tillsammans med miljöfaktorer och exponering för alkohol eller droger medför en förhöjd risk att utveckla ett beroende. Hur hjärnans belöningssystem fungerar är också centralt. Belöningssystemets uppgift är att motivera oss att göra saker som är viktiga för vår överlevnad, som att äta, fortplanta oss och röra på oss. När vi exempelvis äter eller har sex frisätter belöningssystemet dopamin som ger oss en känsla av välmående. Minnet kopplar ihop välmående med aktiviteten, för att öka chansen att vi ska upprepa det. Man brukar säga att alkoholen eller drogerna ”kidnappar” hjärnan, eftersom de frisätter betydligt mer dopamin än allt annat vi människor gör i vår vardag och vid regelbunden överkonsumtion kan sätta belöningssystemet ur spel.

”Learning by doing”

Det finns även psykologiska förklaringsmodeller som fokuserar på människans förmåga att lära sig nya saker genom erfarenheter, alltså “learning by doing”. Att vi kan lära oss genom erfarenheter innebär att vi kan anpassa vårt beteende utifrån vad det ger oss. Det hjälper oss att navigera mot att göra mer av sådant som fungerar för oss, och mindre av sådant som inte ger oss något. Baksidan av den här inlärningsförmågan är att människan också kan lära in beteenden som visserligen kan fungera i stunden, men som blir problematiska på lång sikt. Alla har egna exempel på “ovanor” som snarare blivit till vanor – beteendemönster som vi egentligen inte vill vara i, men heller inte lyckas ta oss ur. Allt beroende, oavsett om det rör sig om spel eller droger och alkohol, går att förklara utifrån inlärning. Det finns en anledning till att vi gör som vi gör helt enkelt, även om det långsiktigt påverkar oss negativt.

Beroende – en livslång allergi

De här olika förklaringsmodellerna: ärftlighet, hjärnans roll och människans förmåga till inlärning, beskriver båda samma fenomen men fokuserar på lite olika saker. I verkligheten är utvecklingen av ett beroende ett komplext samspel mellan biologi och psykologi. Beroendet är som en livslång allergi där man inte kan chansa och utsätta sig ens för små doser. Samtidigt har vi människor en fantastisk inlärningsförmåga och kan lära oss nya beteenden och förhållningssätt till dessa förutsättningar, och på så sätt ta oss ur ett beroendemönster. Hjärnan är plastisk – formbar – hela livet. Med rätt stöd och hjälp har många människor tagit sig ur ett beroende och hittat ett fungerande sätt att leva med sin kroniska förvärvade sjukdom.

Redaktör och granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig