Sarah Linderoth, VD på Ljung & Sjöberg AB, skriver om vad vi tillsammans kan göra för att åstadkomma det ingen lyckats med förut; att få avsevärt fler medarbetare att själva söka hjälp för begynnande alkoholproblem. Hon redogör för två centrala framgångsfaktorer. Mer än en miljon människor…
Mer än en miljon människor
För några månader sedan var jag på konferens om alkoholbehandling som aktualiserade frågan om varför så få personer med lätta till måttliga alkoholproblem själva söker hjälp via sin arbetsgivare. Det handlar om en stor grupp medarbetare. Enligt den statliga Missbruksutredningen har över en miljon svenskar någon grad av alkoholproblem. De allra flesta, cirka 700 000, har lätta problem som skulle kunna avhjälpas med relativt begränsade insatser.
Mellan 40 och 50 % hade riskbruk
På senare tid har tre av våra kunder genomfört hälsoundersökningar som inkluderar alkoholfrågor. Mellan 40 och 50 procent av deltagarna rapporterade en alkoholkonsumtion som överstiger gränsen för riskkonsumtion. Vinsterna av att fler i denna stora grupp själva söker hjälp är avsevärda. På grund av sitt stora antal svarar denna kategori av problemdrickare för den största delen av de alkoholrelaterade kostnaderna på våra arbetsplatser. Insatserna som krävs för att komma tillrätta med problemen i detta skede är också betydligt mindre än om problemen tillåts förvärras. Och minst lika viktigt, de potentiella vinsterna för individen. Med små medel skulle livskvalitet och hälsa för dessa medarbetare kunna förbättras avsevärt.
Rädd för att betraktas som ’alkoholist’
På konferensen redovisades en undersökning där medarbetare hade fått svara på frågan vad som hindrade dem från att söka hjälp. Tre huvudorsaker dominerade. För det första är man rädd för att hamna i ett stigmatiserat och skambelastat ”fack”, d.v.s. att förknippas med vår traditionella bild av personer med alkoholproblem. För det andra var man rädd för konsekvenserna på arbetsplatsen, till exempel att det ska ”läcka ut” i arbetsgruppen att man har problem eller att man ska förlora arbetet. För det tredje är man rädd för att chefen uppfattning om en ska påverkas negativt och leda till sämre karriärsutsikter.
På konferensen redovisades en undersökning där medarbetare hade fått svara på frågan vad som hindrade dem från att söka hjälp. Tre huvudorsaker dominerade. För det första är man rädd för att hamna i ett stigmatiserat och skambelastat ”fack”, d.v.s. att förknippas med vår traditionella bild av personer med alkoholproblem. För det andra var man rädd för konsekvenserna på arbetsplatsen, till exempel att det ska ”läcka ut” i arbetsgruppen att man har problem eller att man ska förlora arbetet. För det tredje är man rädd för att chefen uppfattning om en ska påverkas negativt och leda till sämre karriärsutsikter.
Dilemmat
Vi har alltså en jättestor grupp där både arbetsgivaren och medarbetarna skulle vara vinnare om de i större utsträckning själva sökte hjälp för sina begynnande problem. Samtidigt har vi gamla och djupt rotade föreställningar som lever kvar och effektivt hindrar denna utveckling. Ett moment 22? Snarare en fantastisk möjlighet att verkligen göra skillnad! Vad krävs då för att komma tillrätta med situationen? På ett teoretiskt plan är svaret enkelt; att se över och förändra sina alkoholvanor behöver uppfattas som trendigt och ansvarstagande istället för att förknippas med skam, skuld och rädsla. Frågan är hur vi åstadkommer detta i praktiken?
Vi har alltså en jättestor grupp där både arbetsgivaren och medarbetarna skulle vara vinnare om de i större utsträckning själva sökte hjälp för sina begynnande problem. Samtidigt har vi gamla och djupt rotade föreställningar som lever kvar och effektivt hindrar denna utveckling. Ett moment 22? Snarare en fantastisk möjlighet att verkligen göra skillnad! Vad krävs då för att komma tillrätta med situationen? På ett teoretiskt plan är svaret enkelt; att se över och förändra sina alkoholvanor behöver uppfattas som trendigt och ansvarstagande istället för att förknippas med skam, skuld och rädsla. Frågan är hur vi åstadkommer detta i praktiken?
Anonymitet är nyckeln
Jag är övertygad om att lösningen har två huvudkomponenter. För det första behöver vi erbjuda lättillgängliga och ”icke hotfulla” vägar att söka hjälp. Nyckeln här stavas anonymitet. Om jag vet att jag kan ta det första steget utan att någon annan på arbetsplatsen kopplas in behöver jag inte oroa mig för eventuella konsekvenser. Avsevärt fler kommer att våga!
Jag är övertygad om att lösningen har två huvudkomponenter. För det första behöver vi erbjuda lättillgängliga och ”icke hotfulla” vägar att söka hjälp. Nyckeln här stavas anonymitet. Om jag vet att jag kan ta det första steget utan att någon annan på arbetsplatsen kopplas in behöver jag inte oroa mig för eventuella konsekvenser. Avsevärt fler kommer att våga!
Modernt och attraktivt
Den andra delen handlar om att förändra synen på att söka hjälp. Vi behöver komma ifrån skam och stigmatisering. Nyckeln är att paketera och kommunicera vägen till hjälp på ett attraktivt sätt. Vi kan göra det genom att ta utgångspunkt i den globala megatrend som handlar om hälsa, välmående och prestation snarare än i den traditionella bilden av alkoholproblem, den bild som de flesta medarbetare inte kan identifiera sig med. Kommunikationen är central här. Avgörande är att informationsmaterial, utbildningar och informationsinsatser upplevs moderna, attraktiva och har rätt tilltal. Tyngdpunkten bör ligga på att ta ansvar för och förbättra hälsa, livskvalitet och prestation snarare än på problem och rehabilitering. Jag känner mig full av entusiasm över att tillsammans med er – våra fantastiska kunder – bidra till denna förändring. Tillsammans åstadkommer vi då något som ingen hittills har lyckats med. Och bäst av allt, alla är vinnare!
Den andra delen handlar om att förändra synen på att söka hjälp. Vi behöver komma ifrån skam och stigmatisering. Nyckeln är att paketera och kommunicera vägen till hjälp på ett attraktivt sätt. Vi kan göra det genom att ta utgångspunkt i den globala megatrend som handlar om hälsa, välmående och prestation snarare än i den traditionella bilden av alkoholproblem, den bild som de flesta medarbetare inte kan identifiera sig med. Kommunikationen är central här. Avgörande är att informationsmaterial, utbildningar och informationsinsatser upplevs moderna, attraktiva och har rätt tilltal. Tyngdpunkten bör ligga på att ta ansvar för och förbättra hälsa, livskvalitet och prestation snarare än på problem och rehabilitering. Jag känner mig full av entusiasm över att tillsammans med er – våra fantastiska kunder – bidra till denna förändring. Tillsammans åstadkommer vi då något som ingen hittills har lyckats med. Och bäst av allt, alla är vinnare!
Redaktör & granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig
Är du som chef eller HR orolig för en medarbetare? Eller är du orolig för egen del?