”Jag upplever ren och skär dödsångest, jag är i helvetet.”
Till en början handlade det om något kul på festen ofta om en ”partylina”. Det eskalerade snabbt till en näst intill daglig ovana och slutligen kunde jag inte sluta när jag väl hade tagit den första linan, det hände att jag inte sov på en hel vecka. Mitt liv var ett enda stort kaos av knark, alkohol och lögner. 2003 kom vändningen i mitt liv och idag hjälper jag arbetsgivare med anställda som har samma problem som jag själv har haft.
Anställningsintervjun
Jag hade svurit för mig själv att jag inte skulle använda droger den här helgen, jag ville verkligen sätta anställningsintervjun på måndag morgon. Det var inte första gången jag avlagt ett sådant löfte men den här gången menade jag det. Kvällen kom och telefonen började gå varm, det var fredagskväll och alla ”fester” pockade på uppmärksamhet. Det nyss avlagda löftet kändes mer och mer avlägset och främmande. Jag skulle kunna köra lite grann ikväll och ta det desto lugnare imorgon, en kväll mer eller mindre var väl inte hela världen.
Måndagsmorgonen kom, jag hade inte sovit en blund under hela helgen och var rejält skakig. Skit samma, det är var en anställning jag inte fick missa, jag bara skulle ha jobbet. På väg till intervjun slänger jag i mig två rohypnol och hoppas på det bästa. Under tiden jag sitter och väntar på att få komma in till min potentiella arbetsgivare känner jag det välbekanta kemiska lugnet skölja över mig, tabletterna börjar ge effekt. En timme senare går jag ut ur kontoret och har precis fått ett nytt jobb.
Femtio kilo Khat
Jag går från planet som precis landat från London. Jag är på väg till bagageutlämningen för att hämta två väskor som är fyllda med Khat, tjugofem kilo i varje. Jag tar väskorna och ser mig om efter en rullvagn, men eftersom jag inte hittar någon börjar jag släpa väskorna mot utgången och tullen. När jag närmar mig är jag rejält andfådd, svetten rinner i ansiktet och tinningarna pulserar. Jag försöker se lugn och avslappnad ut samtidigt som paniken formligen skriker inom mig. Jag ser hur tulltjänstemannen tittar misstänksamt på alla som går förbi honom . Precis när jag passerat och tror att faran är över ropar han efter mig. Jag inser att det är kört.
Den natten på häktet börjar drogerna gå ur kroppen och jag upplever ren och skär dödsångest, jag är i helvetet.