För några dagar sedan hade jag min årsdag för alkohol- och drogfrihet. Under nio år drack jag och använde droger på ett alltmer okontrollerat sätt, flydde allt ansvar och passerade gräns efter gräns i mitt personliga förfall. Idag har jag har varit nykter och drogfri i tretton år, återtagit livet och lärt mig hantera både utmaningar och glädjeämnen.
Ett möte i restaurangvagnen
Just på årsdagen sitter jag med min lilla niomånadersbebis på ett tåg på väg till Malmö och Göteborg för att besöka våra nya kontor. Efter en stunds sömn och lite lek går vi till bistron i jakt på nya förströelser för den lille. På soffan bredvid oss sitter en man i femtioårsåldern som min lilla dotter snabbt tar kontakt med. Mannen bär svarta jeans, skinnjacka och har en stor bag. Han är blond och ser spänstig ut, ögon är vänliga, men något simmiga. Han flyttar sig närmre oss och frågar hur gammal bebisen är och vad vi gör på tåget. Jag berättar att vi öppnat nya kontor och ska besöka våra/mina kolleger.
Jag berättar min historia
Du som läser detta kanske tror att jag ofta talar om min mina egna erfarenheter av beroende, men faktum är att jag sällan gör det nu för tiden. Nu berättar jag i alla fall att jag är nykter och drogfri sedan många år, men att jag tidigare offrat mig själv och allt som jag älskat för alkoholen och drogerna. Och att min drivkraft under mina tio år på Ljung & Sjöberg har varit att bidra till att medmänniskor slipper uppleva de värsta åren av ett beroende och att arbetsgivare faktiskt har en unik möjlighet att hjälpa.
”Du är en sådan där lyckad…”
Mannen sitter tyst och jag vänder min uppmärksamhet till min dotter, lite skamsen över att jag öppnat mig så mycket för en främling. Plötsligt utbrister han: ”Du är en sådan där lyckad eller hur?”. Jag förstår inte riktigt vad han menar. Han säger det igen och ytterligare en gång. Något gör att jag känner mig obekväm i situationen, alltmedan medan min lilla dotter glatt ler och sträcker fram sin hand mot mannen. Jag flyttar henne varsamt till andra sidan soffan och börjar plocka ihop våra saker.
Skillnaden är ingenting – och allt
Mannen ser länge på mig sedan säger han: ” Jag är på väg till jobbet och vet du, jag har druckit tre öl nu på morgonen”. Självklart tänker jag, detta visste jag ju redan. Det var därför jag berättade om min nykterhet. Jag hinner knappt tänka klart min tanke förrän han flyttar sig ännu närmre och säger: ”Nu ska du få se”. Han öppnar sin bag och där ligger en flaska sprit, men det var inte det han ville visa. Han pekar på ett paket tabletter. Det är medicinering för hepatit som han fått från injicering av heroin. Han säger att han under år sökt hjälp men sedan flera år tillbaka gett upp.
Jag fick hjälp, men inte han
På kvällen tänker jag på dagens händelse på vårt hotellrum i Malmö. Mannens ord ekar i mitt huvud: ”Du är en sådan där lyckad”. Vi satt på samma tåg, med samma sjukdom, jag nykter och han påverkad. Han hade inte fått hjälp, jag hade fått det. Internat, halvvägshus, arbetsträning – hela paketet. Jag hade aldrig klarat det utan den hjälp jag fått. Det är jag i djupet av mig själv medveten om. När jag så ligger där i den stora sängen med min lilla filur sovandes bredvid mig känner jag en sådan enorm tacksamhet över den hjälp som getts mig.
Hundratusentals hittar aldrig vägen ut
Vi är många som kan vittna om att det finns en lösning på beroendesjukdomen, för det finns det och den finns för alla oavsett hur långt det gått! Det kan vara olika svårt och våra förutsättningar kan se olika ut men lösningen finns! Tyvärr är det oändligt många fler som inte ges eller tar chansen till ett nyktert liv än som faktiskt tillfrisknar från beroendet. Absoluta merparten, flera hundra tusen individer, av de som utvecklat sjukdomen kommer aldrig ur den.
Ni gör skillnaden
Ett halvår har nu gått av 2019 och vi har tillsammans med våra häftiga och dedikerade kunder identifierat och hjälpt 150 av era medarbetare till en för många livsavgörande resa! Oavsett om motiven har varit medmänskliga, arbetsrättsliga eller ökad lönsamhet genom minskade negativa konsekvenser så har det för den enskilda individen varit en händelse som för alltid kommer att påverka deras liv. Det ligger hårt jobb bakom dessa 150 startade resorna och ni- våra kunder – bör känna den största av stolthet.
Tack till alla fantastiska kunder…
Om ni inte ännu fått ett tack från individen ifråga vill jag personligen – från djupet av mitt hjärta – tacka er kunder för att ni går emot rädslor, skam, stigman och erbjuder era medarbetare den många gånger livsförändrande hjälpen.
…och till grymma medarbetare
Slutligen vill jag rikta ett tack till alla kolleger på Ljung & Sjöberg. Ni gör verkligen ett fantastiskt jobb. Jäklar vad inspirerad och imponerad jag blir över alla insatser, hur ni aldrig ger upp och hur vi genom både motgångar och medgångar växer och utvecklas. Jag känner en sådan stolthet och glädje inför att dela den här resan med er!
Tack!
//Sarah idag mamma, fru, vän, dotter, ledare, kollega, nykter alkoholist, medresenär
Ps Vi kör på som vanligt under sommaren så oron för en medarbetare dyker upp så vet ni var vi finns J
Redaktör och granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig
Är du som chef eller HR orolig för en medarbetare? Eller är du orolig för egen del?