Våra områden
Lidande för individen och familjen. Kostnader, risker och problem för arbetsgivare. Alkohol- och drogproblem, spelberoende och medberoende och tillhör vår tids stora hälsoutmaningar. Antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har mer än dubblerats de senaste åren och står numera för nästan hälften av alla sjukfall.
Våra områden: Substansberoende
Substansberoende
Ett par glas bara så att jag kan varva ned…
Nästa gång ska jag gå hem efter fyra glas.
Vi delade ju taxi hem, eller?
Hur mycket är för mycket?
Många har någon gång vaknat upp efter att ha druckit lite för mycket på en julfest eller någon annan jobbrelaterad aktivitet. Kanske med en malande obehagskänsla över något vi har gjort eller sagt. Var vi lite för uppriktiga mot chefen? Vad sa vi egentligen till den där kollegan vi har svårt för? De flesta skakar av sig obehagskänslorna, hoppar in i duschen och går till jobbet. Och tar det lite lugnare nästa gång. Inte mer med det. Men för vissa är det inte så enkelt.
En miljon människor
Närmare en miljon människor i Sverige har en riskfylld konsumtion av alkohol, droger eller läkemedel. Detta orsakar inte bara lidande för individen och familjen, utan även problem på våra arbetsplatser. Sjukfrånvaro, produktionsbortfall, misstag, kvalitetsbrister och olyckor. Man räknar att dessa problem innebär minst fyra procent av arbetsgivarnas totala lönesumma i dolda kostnader.
Från vana till allvarliga problem
Alkohol-, drog- och läkemedelsproblem kommer i en rad olika skepnader och svårighetsgrad. Lättare problem kan liknas vid en dålig vana som påverkar oss negativt på något sätt. Kanske säger vi saker som vi ångrar när vi druckit. Eller så har vi för högt blodtryck vid hälsokontrollen. Eller presterar sämre på jobbet dagen efter. En vana är inte ett sjukdomstillstånd och med rätt motivation och stöd kan vi förändra den. Våra vanor kanske till och med förändrar sig själva när livet förändras – man lämnar singellivet, bildar familj och kanske dricker betydligt mindre. Problemet är att en dåliga vana kan utvecklas till allvarligare problem som är betydligt svårare att komma tillrätta med.
Kidnappad hjärna
Allvarligare substansberoende är ett sjukdomstillstånd som ofta utvecklas successivt över tid, inte sällan utan att man riktigt märker det själv. Kanske dricker vi tvångsmässigt nästan varje dag och ofta i ensamhet, medan självbilden av en social ”partymänniska” lever kvar. Dessutom är beroendeproblem förknippat med både skuld och skam, vilket bidrar till att man ofta aktivt döljer dem för omgivningen. Och när vi väl har utvecklat svåra problem är det svårt att återgå till normal konsumtion eftersom permanenta förändringar har skett i hjärnans belöningscentra.
Förväxlas med annan psykisk ohälsa
Det är vanligt att beroendeproblem förväxlas med annan psykisk ohälsa och symtomen behandlas snarare än kärnproblemet. Att behandla t.ex. stress eller panikångest är oftast verkningslöst om man även har problem med alkohol. Först efter att ha kommit tillrätta med beroendet kan man ta itu med övriga problem.
Att skapa förändring
Oavsett hur allvarliga problemen är så finns det bra hjälp. Både psykosociala metoder och läkemedel har visat sig ha effekt på alkohol-, drog- och läkemedelsproblem. Det är aldrig för sent att skapa förändring i sitt liv.
Läs mer om våra klientprogram.
Spelberoende
Om jag bara vinner stort en enda gång så kan jag…
Jag ska bara vinna tillbaka de senaste förlusterna…
Jag höjer bara lånen lite så att jag kan vinna tillbaka…
Ett ökande problem
Beroende av spel om pengar är ett stort och ökande problem i samhället, vilket det senaste decenniets utveckling med nätkasinon bidragit till. Spelberoende innebär lidande för individen och ofta en tragedi för familjen med lögner, manipulation och en raserad privatekonomi. Även arbetsgivare drabbas hårt och konsekvenser som ökade kostnader, produktionsbortfall, stöld och förskingring är vanliga.
Stress
På löpbandet passar jag på att svara på mejl och…
Om jag sover en timme mindre per dygn tjänar jag…
Om barnen blir sjuka så faller hela planeringen.
Ett brännande problem
Kronisk stress och den psykiska ohälsa det skapar är ett brännande problem i dagens samhälle, inte minst på våra arbetsplatser. Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa – där en stor del är kopplade till kronisk stress – har mer än fördubblats de senaste åren och står för nära hälften av alla pågående sjukfall. Och vid psykisk ohälsa är sjukskrivningarna längre och risken att bli sjukskriven igen högre än vid andra sjukfall.
Men vad är stress egentligen?
Är all stress skadlig?
Vilka signaler ska vi vara uppmärksamma på?
Och hur kan man förebygga och behandla stressproblem?
Läs mer om hur vi arbetar med stressrelaterad ohälsa här
Medberoende
Kom hen upp i tid & fick med sig papperna, jag ringer…
Om jag bara kan få hen på andra tankar ikväll. Om jag…
Bäst att jag gömmer undan det, så slipper vi allt.
Ett lidande i det tysta
Att leva nära någon – t.ex. en förälder eller partner – som har alkohol-, drog- eller spelproblem eller allvarligare psykisk ohälsa innebär konstant psykisk press. När man försöker förhålla sig till en dysfunktionell omgivning som inte går att kontrollera utvecklar man ofta egna destruktiva beteendemönster – ett s.k. medberoende. Medberoende innebär ofta en extrem form av kronisk stress som slår hårt mot både individen och arbetsgivaren. Läs mer om medberoende.
Utvecklar destruktiva beteendemönster
Medberoende utvecklas när vi söker strategier och utvecklar beteenden för att hantera och överleva i en ohanterlig tillvaro. Kanske lär man sig att vara uppmärksam på minsta lilla förändring i stämningsläget för att fånga upp signaler som kan tyda på en tid av destruktivt drickande eller en depressiv period med sängliggande och känslomässig otillgänglighet. Kanske tar man överdrivet ansvar, lagar god mat och är glad och bekräftande för att hålla föräldern eller partnern på gott humör. Om vartannat försöker man hjälpa, ta hänsyn till, ta ansvar för, anpassa sig, kontrollera, motivera och ställa krav. Trippar på tå, skäller, hotar och ställer ultimatum. Man blir dålig på att tillgodose sina egna behov, men desto bättre på att fokusera på andras.
Den duktiga medarbetaren
Ofta söker man den bekräftelse man inte fick av föräldern eller partnern genom att vara duktig och ta ett överdrivet ansvar på jobbet; gör mer än sin del, täcker upp när det behövs, tar hand om kollegor. Regelmässigt går man över sina egna gränser. Oftast med ett leende. Tills man börjar få oförklarliga humörsvängningar. Glömmer arbetsuppgifter. Börjar gråta utan anledning. Får vredesutbrott. Gör allvarliga misstag. Och inte sällan blir långtidssjukskriven.
Följeslagare genom livet
Medberoendet återkommer i alla delar av livet; på jobbet, i sociala sammanhang, i relationer och i familjen. Och även om man inte längre lever nära någon som har problem bär man med sig dessa inlärda beteendemönster. Som medberoende riskerar man att utveckla allvarlig psykisk ohälsa som depression, utmattningssyndrom och ångestproblematik med långvarig ohälsa som följd.
Att hjälpa sig själv
Men det finns effektiv hjälp. Insatser fokuseras dock sällan på själva medberoendet, utan bara på den psykiska ohälsa det skapat. När man väl kommit tillrätta med t.ex. depressionen eller utbrändheten är risken stor att man drabbas av psykisk ohälsa igen eftersom medberoendet och de destruktiva beteendemönstren finns kvar. För att uppnå en hållbar situation med god livskvalitet krävs även insatser som fokuserar på själva medberoendet.
Läs mer om våra klientprogram.
Hjärnan & Beroende
Kidnappad hjärna är ett populärvetenskapligt uttryck som brukar användas för att beskriva beroendetillståndet. Men vad är det som händer i hjärnan? Och varför tycks vissa ha så mycket lättare att utveckla problem än andra?
Hjärnans belöningssystem
Hjärnans belöningssystem, och särskilt signalsubstansen dopamin, spelar en central roll när man utvecklar ett beroende av t.ex. alkohol, droger eller spel. Dopamin är den mest centrala signalsubstansen i belöningscentra och en ökad dopaminnivå ger en påtaglig känsla av välmående. Men varför har vi överhuvudtaget ett belöningssystem och vad är dess syfte?
Vår arts fortlevnad
Tänk på vad som händer när vi på fastande mage ätit en god måltid. De flesta av oss upplever en känsla av välmående. Vår hjärna ”belönar” oss när vi äter. Samma sak när vi umgås i sociala sammanhang eller när vi har sex. Varför? För att dessa beteenden är centrala för vår arts fortlevnad. Vi behöver äta. Vi behöver hålla ihop. Och vi behöver fortplanta oss. Men vad händer den närmaste timmen efter att vi ägnat oss åt någon av dessa aktiviteter? Belöningseffekten klingar av relativt snabbt. Varför? För att vi ska bli motiverade att upprepa beteendena. Vi ska ge oss ut och skaffa föda igen. Vi ska hålla ihop i var stam. Och vi ska ha sex. Igen. Och igen.
Kraftfull belöning
Åter till alkohol, droger och spel. Vissa människor tycks, redan första gången man provar, få en extra stark kick av t.ex. alkohol eller spel om pengar. Hjärnan belönar drickande eller spelande med ett kraftigt dopaminpåslag. Och precis som med andra beteenden som belönas vill vi upprepa dem. Igen. Och igen. Belöningseffekten i samband med alkohol, droger och spelande kan vara avsevärt kraftigare än vid ”naturliga” beteenden som att äta eller umgås med vänner. Åtminstone till en början.
Lättillgänglig utan motprestation
Vi vill ha belöningen. Alkohol, droger och spel är lättillgängligt. Och kräver dessutom ingen motprestation – som att ge oss ut och jaga föda. Vi behöver bara besöka den lokala baren. Eller logga in på casinot från soffan.
Mer och mer för att få effekt
Men när vi överstimulerar belöningscentra på detta sätt avtar effekten successivt. Vi måste dricka mer, ta mer droger eller spela mer och med högre insatser för att få liknande effekt. Och under tiden förändras vårt belöningscentra. Permanent. Och när belöningscentrat väl har förändrats är det svårt att återgå till ett normalt beteende. Även om vi har levt nyktra under många år eller helt avstått från spel, är risken stor att vi snabbt hamnar i ett destruktivt mönster om vi ”provar” igen.
Hjärnan & Stress
Slåss, fly eller frys
Tänk att vi går i skogen och plockar svamp. På toppen av en kulle ställs vi öga mot öga med en fullvuxen brunbjörn som reser sig på bakbenen. De flesta av oss kommer att vända sig om och springa. Några kanske börjar skrika och vifta med armarna och ytterligare några kommer att bli som förstenade.
Att överleva på savannen
För att säkra vår fortlevnad har evolutionen gjort att vi utvecklat automatiska svarsbeteenden som hjälper oss att hantera en omedelbar och livshotande fara, t.ex. mötet med ett vilt djur. Dessa reaktioner brukar på engelska kallas fight, flight or freeze. Reaktionen sker blixtsnabbt. Vi går på autopilot. Nivån av stresshormonet kortisol ökar och gör att hjärtat slår hårdare och snabbare för att pumpa mer blod till centrala muskelgrupper. Funktioner som inte är viktiga för att hantera faran, t.ex. matsmältningen, minskar. När faran är över återgår hjärnan och kroppen till normalläge.
Stressreaktion – från nödvändig till fiende
Evolutionen har alltså gett oss ett stressystem som är designat för att hantera omedelbar och kortvarig fara. Vi lyckas fly. Vi lyckas besegra vår motståndare. Eller vi dör. I dagens västerländska samhälle ställs vi mycket sällan inför denna typ av akuta och livshotande faror. Desto vanligare är ihållande oro och stress kring jobb, ekonomi, dagishämtning, matlagning, fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter. Denna stress är inte livshotande, men aktiverar samma uråldriga system i kroppen som mötet med ett vilt djur. Problemet är att vi inte flyr, vinner eller blir uppätna så att stressreaktionen går över snabbt. Istället går stressystemet på högvarv under lång tid, något det inte är designat för. Stresshormonet kortisol som är centralt för att öka våra chanser att klara av omedelbar och livshotande fara blir istället vår fiende.
Stressmotorn Amygdala
Amygdala – en mandelstor struktur långt in i tinningloben i vår hjärna – är visselblåsaren i vårt stressystem. Kanske ska vi hålla ett tal på ett bröllop. Amygdala signalerar fara och aktiverar stressystemet trots att de andra gästerna knappast utgör ett hot mot vårt liv. Hjärtat hamrar i bröstet, andningen är ansträngd och munnen torr. Slåss eller fly? Vi är uppmärksam på varenda litet tecken från åhörarna. Vi tvingar fram den där inövade öppningen. Hör skratten. Vi är igång. Faran är över, kortisolnivåerna sjunker och pulsen går ner.
Stress som föder stress
Amygdala signalerar alltså fara och drar igång stressystemet, vilket leder till ökade kortisolnivåer. I en självgenererande process kan Amygdala sedan reagera på de ökade kortisolnivåerna och signalera ännu mer fara. Denna kedjereaktion skulle snart resultera i panik – ett tillstånd som knappast är optimalt i en hotfull situation – om inte stressystemet hade ”bromsar” som balanserade Amygdalas aktivitet.
Stressbromsarna
En sådan broms finns i hippocampus, en del av hjärnan som också svarar för viktiga minnesfunktioner. Hippocampus balanserar Amygdala, vilket gör att vi inte reagerar så känslomässigt som vi annars skulle göra. Även frontalloben, och särskilt den del som kallas prefrontala kortex, balanserar upp Amydala och hindrar oss från att reagera irrationellt på upplevd fara. Prefrontala kortex är också centrum för vårt analytiska tänkande och har en viktig roll i att begränsa impulser. När vi är panikslagna inför bröllopstalet kan denna del av hjärnan påminna oss om att de andra bröllopsgästerna faktiskt är vänner och bekanta som i allmänhet vill väl. Det finns inget skäl att lägga benen på ryggen och fly.
Amygdala tar över
Balansen mellan Amygdala å ena sidan och Hippocampus och Frontalloben å andra sidan är alltså viktig för att vårt stressystem ska fungera funktionellt. Men vad händer vid kronisk stress och långvarigt förhöjda kortisolnivåer? Det är nu kortisolet visar sin destruktiva sida. Höga kortisolnivåer under lång tid kan nämligen göra att Hippocampus fungerar sämre och bokstavligt talat krymper i storlek. Kortisolet dödar helt enkelt nervceller i Hippocampus. Och när Hippocampus krymper blir den en svagare broms till Amygdala, vilket ytterligare ökar stressen. Men inte nog med det. Även frontalloben krymper av långvarigt höga kortisolnivåer. Amygdalas två främsta bromssystem blir alltså mindre och svagare, vilket leder till en ond spiral med ännu mer stress, högre kortisolnivåer och så vidare.
Kontakta oss så hjälper vi dig!
Av egna erfarenheter vet vi att beroendeproblematik slår hårt mot individ och arbetsplats. Är du som chef eller HR orolig för en medarbetare? Eller är du orolig för egen del?
Ring oss på 08 24 32 00 eller fyll i kontaktrutan så hör vi av oss.
Vi finns här för dig!